Ella Charlotta Lucia
onsdag 18 augusti 2010
"Glade snickaren"
Oj, oj, oj! Idag fick jag, från ingenstans, e idé att bygga hyllor. Blev trött på att jag aldrig kunde förvara mina "exlusiva" skönhetsprodukter så jag tog en halvtrasig hög hylla som skräpade i förrådet, kapade av den för att sänka den och tog loss en hylla och skruvade fast konsoller på den. Man blir så nöjd med sig själv när man har fixat något till det bättre helt själv :)Kan riktigt sitta på dass och njuta.
lördag 7 augusti 2010
Förlåt
Igår tittatde jag på "Annas eviga" som gick på SVT där de pratade om förlåtelse, om man kan förlåta någon för vad som helst. De tog upp bl.a. om hur vi ser på förlåtelse. Äkta förlåtelse är när man känner inre ånger för något man har gjort. För att kunna säga förlåt måste man mena det också annars är det falskt och på ett vis kränkande mot en själv, och då hänvisade de till dom som t.ex blir misshandlade av sin partner eller förälder och ber om förlåtelse för de har "förtjänat" att bli slagna. De påpekade att när man är redo att ge äkta förlåtelse bör man ha gått igenom en process där man har hanterat sina egna känslor av någon annans handlingar.
Oftast ser vi förlåtelse som en knapp som man trycker på, ON/OFF. Vi begär förlåtelse av varandra hastigt för att snabbt kunna gå vidare. Och det, trodde de på Annas eviga, att de kan komma ifrån när vi själva var små barn då föräldrarna lärde oss att man skulle säga förlåt till sina kompisar eller syskon om man hade gjort något dumt, på så sätt kunde vi snabbare leka vidare. Den teorin fick mig att fundera själv på hur jag försöker pränta in "snällhet" hos min son. Barn vill till slut säga förlåt för annars tror de att föräldrarna inte älskar dom. Då lär jag min son falsk förlåtelse eftersom han är för liten för att kunna känna inre ånger för allt mindre bra saker han gör. För förlåtelse är trots allt en kärlekshandling.
Oftast ser vi förlåtelse som en knapp som man trycker på, ON/OFF. Vi begär förlåtelse av varandra hastigt för att snabbt kunna gå vidare. Och det, trodde de på Annas eviga, att de kan komma ifrån när vi själva var små barn då föräldrarna lärde oss att man skulle säga förlåt till sina kompisar eller syskon om man hade gjort något dumt, på så sätt kunde vi snabbare leka vidare. Den teorin fick mig att fundera själv på hur jag försöker pränta in "snällhet" hos min son. Barn vill till slut säga förlåt för annars tror de att föräldrarna inte älskar dom. Då lär jag min son falsk förlåtelse eftersom han är för liten för att kunna känna inre ånger för allt mindre bra saker han gör. För förlåtelse är trots allt en kärlekshandling.
torsdag 5 augusti 2010
Nytt liv, ny blogg...
Snart är det mindre än en vecka kvar på mitt sommarvikariat och ser fram emot två veckors semster innan plugget drar igång igen. Idah ägnade jag mig åt att sätta ihop anonnser för gammal studentlittertur i hopp att kunna få in medel till att köpa nya böcker :) Någon som vill ha?
Ikväll blir det ett ruskande Zumba-pass på Sportlife med Maria. Känns som att jag ska gå av på mitten varje gång men roligt är det! Funderar på att börja på ett riktigt latinodans-kurs :)
Ikväll blir det ett ruskande Zumba-pass på Sportlife med Maria. Känns som att jag ska gå av på mitten varje gång men roligt är det! Funderar på att börja på ett riktigt latinodans-kurs :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)